Tema: Kärleken

Kognitiv dissonans

Cognitive dissonance theory – “the theory that we act to reduce discomfort (dissonance) we feel when two of our thoughts (cognitions) are inconsistent. For example, when our awareness of our attitudes and our actions clash, we can reduce the resulting dissonance by changing our attitudes.”

Det klassiska exemplet på kognitiv dissonans hämtas från mannen som myntade begreppet, Leon Festinger (himla tjusigt namn egentligen), och handlar om en domedagssekt. De går i runda slängar ut på att medlemmarna i den här sekten säljer hus och hem, säger upp sig från sina jobb och flyttar in i ett hus tillsammans där de väntar på jordens undergång och på att ett rymdskepp med frälsaren Sananda ska hämta dem innan allt är försent. Festinger infiltrerar sällskapet för att ta reda på vad som händer när profetian visar sig vara felaktig. Och som vi alla vet gick jorden inte under den 21 december det året, Sananda kom inte med sitt rymdskepp för att rädda de rättfärdiga. Ett rationellt resonemang för sektmedlemmarna i den här situationen borde ha varit något i stil med: ”Ok, vi blev inte räddade. Lite pinsamt kanske, men hey, vi lever. Låt oss gå ut och starta om på nytt”. Men som Festinger förutspått var det inte alls så det blev (den här sekten finns säkert kvar idag). Istället för att rationalisera sina åsikter/värderingar och börja bete utifrån dem så ändrar vi våra åsikter/värderingar efter hur vi beter oss.

Tänk dig att du är i ett seriöst förhållande med någon: Ni ligger sked, ni lagar mat åt varandra, ni gör varandra sällskap när ingen av er egentligen förtjänar det. Ni har det väl bra och beter er precis som ett fungerande par ska göra, allt är i linje med innehållsförteckningen på ”samboliv”. Allt ni gör förstärker bilden av ert fina liv tillsammans. Kärlek är var kärlek gör.

Jag älskar den här teorin. Jag vet att jag vid ett flertal tillfällen sagt att [kognitiv dissonans] är det enda jag håller på med. Men hallå, det är ju fantastiskt! Det går att applicera på så många situationer i livet. Trivs du inte i skolan? Fortsätt gå, du kommer att ändra dig, för det är väl ingen som tvingar dig att gå till skolan, eller hur? Och varför skulle du göra något du inte har lust med om det inte är just för att du egentligen vill? Jag vill inte påstå, som exemplet här ovan påskiner, att alla längre parförhållanden i grund och botten handlar om att vi hela tiden stämmer av våra åsikter med våra handlingar och inte tvärt om, som vi kanske vill tro att vi gör. Men om det är så, att om du beter sig som en förälskad människa så blir du en förälskad människa, borde det vara räddningen för många haltande förhållanden? Gå ut på stan’ och håll varandra i handen ffs!

Tänk dig nu motsatsen till exemplet här ovan: du är i ett oseriöst förhållande med någon. Ni ligger med varandra, ni äter frukost tillsammans, ni har det mysigt när ni är med varandra och slipper det jobbiga mellan gångerna. Ni beter er lite som ett riktigt par bör göra (dvs. när ni väl är med varandra). Ni kanske gör det lite bättre till och med, ni har ju roligt nästan jämt och det ni delar är väl det som vi kallar ”kärlekens språk”? Eller?
Vad tror ni det här beteendet kan leda till? Förslag, anyone?

Myers, 2007; L. Festinger: A theory of cognitive dissonance, Stanford press 1957.