När jag gick i klass 8A1 på Bergtorpskolan i Täby hände det en rolig sak. Min klass skulle ta roslagsbanan in till den stora staden Stockholm och besöka något av alla de fina museum som finns där. Nu idag kommer jag inte ens ihåg var vi skulle för det som hände på vägen dit har liksom betytt mer för mig i efterhand. Det var liksom ett första möte med världen runt omkring.
Vi var nog ganska välartade ungdommar och satt nog relativt tyst och ordnat på tåget. Vi skötte oss bra helt enkelt. Vi pratade med våra mentorer om skolan och vem som fick lämna robinsonön i det senaste avsnittet.
I samma vagn som oss fanns det däremot några ungdommar (från en helt annan socioekonomisk bakgrund) som inte skötte sig särskilt bra. De satt väl och skrek till varandra och roppade obsceniteter till oss flickor. Jag minns att vi blev lite besvärade av det här.
När vi gick av tåget tyckte det här andra gänget att det var dags att flytta fram positionerna och passade på att gå fram till gänget av blonda, smala flickor i Filippa K-jeans när våra mentorer gått för att titta på tidtabeller inför hemresan. Den tuffaste killen i vår klass kom då till vår räddning. Han sa väl någonting om att de här andra killarna skulle lämna oss i fred och gå där ifrån. Det uppstod en liten ordväxling efter det här: "är det din guzz, eller" möttes av argument som "vi kan säkert komma överens om någonting".
Tillslut gav ändå de här killarna upp och sa: "Du är kaxig nu men vänta bara tills du kommer till Vårby" varpå vår försvarare svarade lite lagom blasé : "Jaha, så var ligger eran by?".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar