Tema: Livet

Kognitiv dissonans

Ni minns kanske att jag sa att kognitiv dissonans går att applicera på nästan vad som helst?

Jag forsätter på den tråden och presenterar här en idé om vad jag bör göra i sommar.

Tema: Kärleken

Kognitiv dissonans

Cognitive dissonance theory – “the theory that we act to reduce discomfort (dissonance) we feel when two of our thoughts (cognitions) are inconsistent. For example, when our awareness of our attitudes and our actions clash, we can reduce the resulting dissonance by changing our attitudes.”

Det klassiska exemplet på kognitiv dissonans hämtas från mannen som myntade begreppet, Leon Festinger (himla tjusigt namn egentligen), och handlar om en domedagssekt. De går i runda slängar ut på att medlemmarna i den här sekten säljer hus och hem, säger upp sig från sina jobb och flyttar in i ett hus tillsammans där de väntar på jordens undergång och på att ett rymdskepp med frälsaren Sananda ska hämta dem innan allt är försent. Festinger infiltrerar sällskapet för att ta reda på vad som händer när profetian visar sig vara felaktig. Och som vi alla vet gick jorden inte under den 21 december det året, Sananda kom inte med sitt rymdskepp för att rädda de rättfärdiga. Ett rationellt resonemang för sektmedlemmarna i den här situationen borde ha varit något i stil med: ”Ok, vi blev inte räddade. Lite pinsamt kanske, men hey, vi lever. Låt oss gå ut och starta om på nytt”. Men som Festinger förutspått var det inte alls så det blev (den här sekten finns säkert kvar idag). Istället för att rationalisera sina åsikter/värderingar och börja bete utifrån dem så ändrar vi våra åsikter/värderingar efter hur vi beter oss.

Tänk dig att du är i ett seriöst förhållande med någon: Ni ligger sked, ni lagar mat åt varandra, ni gör varandra sällskap när ingen av er egentligen förtjänar det. Ni har det väl bra och beter er precis som ett fungerande par ska göra, allt är i linje med innehållsförteckningen på ”samboliv”. Allt ni gör förstärker bilden av ert fina liv tillsammans. Kärlek är var kärlek gör.

Jag älskar den här teorin. Jag vet att jag vid ett flertal tillfällen sagt att [kognitiv dissonans] är det enda jag håller på med. Men hallå, det är ju fantastiskt! Det går att applicera på så många situationer i livet. Trivs du inte i skolan? Fortsätt gå, du kommer att ändra dig, för det är väl ingen som tvingar dig att gå till skolan, eller hur? Och varför skulle du göra något du inte har lust med om det inte är just för att du egentligen vill? Jag vill inte påstå, som exemplet här ovan påskiner, att alla längre parförhållanden i grund och botten handlar om att vi hela tiden stämmer av våra åsikter med våra handlingar och inte tvärt om, som vi kanske vill tro att vi gör. Men om det är så, att om du beter sig som en förälskad människa så blir du en förälskad människa, borde det vara räddningen för många haltande förhållanden? Gå ut på stan’ och håll varandra i handen ffs!

Tänk dig nu motsatsen till exemplet här ovan: du är i ett oseriöst förhållande med någon. Ni ligger med varandra, ni äter frukost tillsammans, ni har det mysigt när ni är med varandra och slipper det jobbiga mellan gångerna. Ni beter er lite som ett riktigt par bör göra (dvs. när ni väl är med varandra). Ni kanske gör det lite bättre till och med, ni har ju roligt nästan jämt och det ni delar är väl det som vi kallar ”kärlekens språk”? Eller?
Vad tror ni det här beteendet kan leda till? Förslag, anyone?

Myers, 2007; L. Festinger: A theory of cognitive dissonance, Stanford press 1957.

Tema: Barnen

När jag gick i klass 8A1 på Bergtorpskolan i Täby hände det en rolig sak. Min klass skulle ta roslagsbanan in till den stora staden Stockholm och besöka något av alla de fina museum som finns där. Nu idag kommer jag inte ens ihåg var vi skulle för det som hände på vägen dit har liksom betytt mer för mig i efterhand. Det var liksom ett första möte med världen runt omkring.

Vi var nog ganska välartade ungdommar och satt nog relativt tyst och ordnat på tåget. Vi skötte oss bra helt enkelt. Vi pratade med våra mentorer om skolan och vem som fick lämna robinsonön i det senaste avsnittet.

I samma vagn som oss fanns det däremot några ungdommar (från en helt annan socioekonomisk bakgrund) som inte skötte sig särskilt bra. De satt väl och skrek till varandra och roppade obsceniteter till oss flickor. Jag minns att vi blev lite besvärade av det här.

När vi gick av tåget tyckte det här andra gänget att det var dags att flytta fram positionerna och passade på att gå fram till gänget av blonda, smala flickor i Filippa K-jeans när våra mentorer gått för att titta på tidtabeller inför hemresan. Den tuffaste killen i vår klass kom då till vår räddning. Han sa väl någonting om att de här andra killarna skulle lämna oss i fred och gå där ifrån. Det uppstod en liten ordväxling efter det här: "är det din guzz, eller" möttes av argument som "vi kan säkert komma överens om någonting".

Tillslut gav ändå de här killarna upp och sa: "Du är kaxig nu men vänta bara tills du kommer till Vårby" varpå vår försvarare svarade lite lagom blasé : "Jaha, så var ligger eran by?".

Tema: Vännerna

Fanny


Fanny är min äldsta kompis. Vi vet inte riktigt när vi lärde känna varandra, men vi gifte oss i alla fall i mitt badrum i källaren den 23 December 2001, om jag minns rätt. Fanny har lyst upp min vardag nästan så länge jag kan minnas och det finns några hsaker som jag tycker är lite mer lysande än andra.

När vi var ungefär 9 år gamla brukade vi på lunchrasten på Viggbyskolan i Täby prata om att vi var bäst. Vi skrev "linnéa är bäst" o dylikt på våra skrivböcker. Några skrev det på väggen på toaletten. Alla gjorde det. Alla utom Fanny.

Fanny sa " Jag är en medelmåtta".

När jag och Fanny gick på Södra Latin skulle vi spela ett riktigt showstycke med blåsorkestern på Julkonserten. Stycket heter "TV's Julafton" och är kort och gott ett medley med melodierna från Kalle Ankas Jul innehållande hits som Schuberts militärmarch, "Jag fångade en räv en dag..." ur Snövit och de små mössens sång "Vi ska sy och vi ska klippa..." ur Askungen. I den senare är det flöjtisternas chans att visa upp sig, där är det nämligen en piccolakvartet (3 piccolaflöjter och en vanlig, stor flöjt).

Inför denna konsert övades det flitigt, men framför allt försökte vi hitta piccolaflöjter att låna inför den stora dagen. Jag fick låna en piccola från Porst och Fanny fick låna Torbjörns. Vid överlämningstillfället hade Torbjörn sagt: "Du får låna den men jag litar på att du skyddar den med din kropp".

Lite senare samma dag frågar Fanny mig: "Menade han att jag ska ha den i stjärten?".