Tema: Barnen

Externaliserande beteende – vem var det som började?


Till dagens seminarie skulle jag referera en artikel och jag valde den artikel som 1. Var kort och 2. Kunde ha varit med i Veckorevyn. Det visar sig ofta i sådana här situationer att det som verkar lättast till en början blir helt omöjligt efter ett tag. Jag prenumererar inte på Veckorevyn och jag har aldrig köpt ett nummer och har jag av misstag fått ett i min hand har jag bara bildrat igenom det. Jag har för mitt liv inte lyckats uppbåda intresse nog för att läsa ”Bröstoperationen gick snett”, ”Min mamma knarkade ihjäl sig och nu gör jag samma sak” och ”Min kille slår mig – vad ska jag göra?”. Det jag, utan omvägar, försöker säga att artikeln var så tråkig att hade svårt att ta mig igenom den.

Childhood Peer Rejection and Aggression as Predictors of Adolescent Girls’ Externalizing and Health Risk Behaviors: A 6-Year Longitudinal Study.

...handlar I korta drag om att aggression är en bra prediktor för externaliserande/antisocialt beteende (eller allmän störighet som vi valde att kalla det på seminariet) men att effekten av aggressiva personligheter modereras av goda/dåliga kamratrelationen. Designen var ganska smart men också etiskt svår att försvara, den kan till och med bidragit till social utsatthet. De använde sig av så kallade ”peer nominations” där, i det här fallet, skolflickor får skriva upp vilka i klassen de tycker mest om att vara med men också vilka de tycker stämmer in på följande ”starts fights”, ”interupts” och inte minst är ”bossy”. Vi reagerade alla på den uppenbara av vuxna instiftade mobbingen. Bes barn att aktivt nominera någon de tycker är störig så hittar de någon och som psykolog borde man verkligen veta bättre. Vad tror de att barnen pratar om på rasten? Det är klart att den minst populära flickan fick flest röster för i ärlighetens namn vet både du och jag att det är relativt ovanligt med flickor som slåss i 10-12års ålder, i alla fall tillräckligt ovanligt för att det inte ska finnas en i varje klass.

De dåliga kamratrelationerna som sedan predicerade antisocialt beteende i sena tonåren kan mycket väl ha startat där och då. ”Stackars Shelley fick inga kompis-röster men ansågs vara bråkig av två så sex år senare hittar vi henne på en parkbänk med en joint i ena handen och en vodka i den andra”. Sa jag förresten vad som räknades som” clinically significant externalizing behaviour”?

Läs och njut:
“… the score was computed by assigning a value of 1 for each outcome variable in which girls scored at or above the clinical cutoff score or above the 85th percentile for each risk behavior (i.e., over one standard deviation above the mean). Specifically, cutoff scores corresponded to a T score above 63 on either the CBCL or YSR, smoking a minimum of 2–5 cigarettes a day, heavy episodic drinking at least 10 times in the past year, using marijuana at least 2–3 times per month, using hard drugs at least 4 times in the past year, engaging in sexual intercourse with two or more partners in the past year, and among those who engaged in intercourse, having never used either birth control or STI protection.”

"Laura was a wild child"

Det här ska då gälla flickor i gymnasieåldern. Med undantag från droganvändandet så tycker jag snarare att det här beskriver normalfördelningen och inte det patologiska. Eller är det bara jag?
Anyone for rehab?