Lars
Lars är min nyaste vän (han fick mig att säga det ikväll över en middag eftersom jag är hans nyaste) och lustigt nog också en av mina bästa. I oktober var det ett år sedan vi träffades för första gången. Första gången jag träffade Lars var jag hemma hos Martin och Lars skulle den kvällen göra oss sällskap till Introgasquen på KI. När jag frågade Martin varför Lars ville följa med dit svarade han att det var för att "Lars gillar judiska läkartjejer och han vill himla gärna ligga med en sådan".
Jag tyckte Lars verkade vara en ganska enkel kille, som höll sig till planen (fixa en läkar-judinna), var snäll mot alla oavsett hur de behandlade honom och lyssnade på allas problem och gav dem tips och råd. För en gångs skull är jag så glad att jag har fel.
En sak som aldrig upphör att förvåna mig när det gäller den här killen är hur sjukt socialt begåvad han är. Lars lindar varenda snabbköpskassörska, spärrvakt och sjuksyster runt sitt lillfinger med smooth talk helt utom denna värld. Detta smooth talk kan ibland upplevas som någonting helt annat, som min kära vän J sa: "Lars är ganska game-ig, eller hur?" (en verbifiering av Neil Strauss bok "the Game"). Jag tror att en del upplever det här som en ganska negativ grej, som att Lars är en player, och det tycker jag är roligt. Tyvärr tror jag inte att det fungerar med att samtidigt vara så omtänksam.
Det är nästan lite jobbigt med den här omtänksamheten ibland. Jag oroar mig lite och lägger huvudet på sned när Lars berättar med en lätt frustrerat tonfall att hans mormor ställde in deras flyttdejt idag.
Lars liv bygger helt och hållet på listor. Jag tycker att det är gulligt men framför allt är det effektivt. Han bockar av och stryker allt eftersom. Typ "Linnéa. Check." Jag tror han använder de här listorna som underlag till sitt eviga dagboksskrivande. Denna dagbok är flitigt citerad i vardagen eftersom Lars inte kommer ihåg händelser i sig, men han kommer ihåg att han läst om dem i sin dagbok. Typisk psykolog, eller hur?
Lars har bett mig styra upp hans klädsituation. Det är ett hedersuppdrag som jag är mycket stolt över att få axla. Jag ska inte göra dig besviken.
Believe me when I tell you, I'll never do you no harm.
2 kommentarer:
oj voj, jag är så smickrad så jag vet inte vad jag ska svara! Särskilt det där med sweet talking. sounds a-pretty a-nice...
vad bra att du är nöjd, jag var i ärlighetens namn ganska nervös eftersom jag trodde du skulle tycka jag var pinsam och så.
fast valet av bilder kanske kan diskuteras, jag måste ju inte vara med på alla bilder på min blog, lix.
happy days i alla fall.
Skicka en kommentar